Kärlek



Min själ var en ljusblå dräkt av himlens färg;
jag lämnade den på en klippa vid havet
och naken kom jag till dig och liknade en kvinna.
Och som en kvinna satt jag vid ditt bord
och drack en skål med vin och andades in doften av några rosor.
Du fann att jag var vacker och liknade något du sett i drömmen,
jag glömde allt, jag glömde min barndom och mitt hemland,
jag visste endast att dina smekningar höllo mig fången.
Och du tog leende en spegel och bad mig se mig själv.
Jag såg att mina skuldror voro gjorda av stoft och smulade sig sönder,
jag såg att min skönhet var sjuk och hade ingen vilja än - försvinna.
O, håll mig sluten i dina armar så fast att jag ingenting behöver.



الشاعرة السويدية اديث سودرغران، قصيدة مترجمة
ــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــــ


حب



كانت نفسي مثل بدلةٍ فاتحة الزرقة بلون السماء;
تركتها فوق صخرة على البحر
وعاريةً أتيت إليك كأي إمرأة.
وكإمرأة جلستُ عند طاولتك
وشربتُ نخبا من نبيذ وتنشقتُ عطرا من ورود.
وجدتني جميلة كشيء رأيته في حلمك
نسيتُ كل شيء ، نسيتُ طفولتي ووطني
كنت فقط أعرف مداعباتك التي أوقعتني في الأسر.
ومبتسما أمسكتَ بمرآة وطلبتَ مني أن أنظر.
رأيتُ أن كتفيَّ مصنوعتان من الرماد ومتداعيتان.
رأيتُ أن جمالي عليلٌ ويودُّ فقط - أن يختفي.
آه ، خُذني بقوة بين ذراعيك وشدني جدا كي لا أحتاج شيئا.